Här kommer Walters förlossningsberättelse, för de som inte är intresserade: Läs ett annat inlägg.
9 september kl.00.00
Jag vaknar av att jag har ont i ryggen men tänker att det säkert är ren inbillning för jag har ju inte känt nånting tidigare på kvällen och det här är säkert bara en dröm. Men nu när jag ändå är vaken så kan man ju passa på att fara ett varv på wc och samtidigt dra upp Johan ur soffan där han nu sover. Jag släcker alla lampor och går tillbaka till sängen och försöker hitta en bekväm ställning igen. Jag kollar på klockan och den visar 00.20. Då inser jag att jag har haft 5 sammandragningar på 20 min. Jag stiger upp igen och adrenalinet börjar pumpa, hur ska man göra nu?
00.30
Efter att ha gått omkring en stund så väcker jag Johan och säger att det är dags att åka för nu kommer sammandragningarna var femte minut. Han är uppe och påväg till bilen inom en minut. Vi ringer åt svärföräldrarna och de svarar på första signalen. De får komma över och fortsätta sova här med Thea.
00.35
Vi sitter i bilen och är på väg till Kokkola, jag ringer och meddelar att vi är påväg.
I Lepplax frågar jag av Johan om han ska vara så här tyst hela förlossningen för då blir det minsann en lång natt, han svarar att han måste koncentrera sig ifall det kommer ut en älg. Sammandragningarna kommer fortfarande var femte minut och det går bra att anda sig igenom dem.
Det har aldrig gått så snabbt att komma till Kokkola.
01.00
Vi kommer in till bb och vi får sätta oss och vänta en stund då det är en annan som ligger i ctg kurvan. Efter en stund kommer barnmorskan Carola och frågar om allt är okej för hon hade sett i mina papper att senaste förlossning tog under 4h och som omföderska kan det halveras och att vi i så fall inte har så mycket tid. Allt är okej, sammandragningarna kommer fortfarande var 4-5 minut.
01.30
Jag får lägga mig ner och ctg kopplas på. Det är barnmorskan Carola och en studerande som ska vara med i natt och det känns riktigt bra. De undersöker mig båda två och konstaterar att jag är 4cm öppen och att jag inte åker hem mer i natt. Jag får byta kläder och fortsätter ligga i kurvan.
02.00
Nu börjar sammandragningarna vara mer intensiva och vi funderar på smärtlindring. Jag hade skrivit i pappren att epidural skulle jag vilja ha ifall det finns tid och möjlighet. Nu känns det inte lika aktuellt utan jag frågar vad det finns för alternativ och då kommer pcb på tal.
02.35
Vi flyttar oss till förlossningssalen och där lägger de in en kanyl. Pcb blir beställt och nu hämtar Johan kameran som såklart blev kvar i bilen. Jag läggs i kurvan igen och funderar ifall man skulle höra av sig åt mamma att nu är det på gång, jag ångrar mig när jag inser att klockan är halv tre och att hon antagligen inte sover mer den här natten isåfall.
02.50
Pcb sprutan läggs i livmoderhalskanten och det känns inte alls. Nu är jag 6 cm öppen och den närmsta timmen känner jag inte av en endaste sammandragning. Hur skönt som helst.
03.55
Bedövningen börjar avta och det känns som om jag skulle vilja börja krysta, hjälpa till på något sätt. Jag undersöks och nu är jag öppen 10cm, halleluja. Allt ställs i ordning och 04.20 så krystar jag för brinnkära livet. Jag hade glömt bort helt den här sortens smärta och börjar ångra mig, frågar ifall de inte kan dra ut honom bara. Svaret är nej. Hinnorna tas hål på kl.04.25 och då går det sen undan.
04.31
Efter att urmodern vaknat till liv och inser att nu ska pojken ut så föds han fram med hjälp av "praktikanten" och Carola vid sidan om. Det finns också en tredje person men hon syns liksom inte till och försvinner ut så fort han är framfödd.
Nu är han här, vår son på 4120g och 54cm lång.
Efter det så ska moderkakan ut och diverse ska redas upp. Bara det tar dubbelt så lång tid som själva utdrivningsskedet och nu börjar jag tröttna på att nån håller på och trycker på min mage och vill vara ifred. Jag får koncentrera mig hårt på killen som börjar bli hungrig på mitt bröst.
Vi får sen vara i fred i nån timme och hör då av oss åt familjen och Johan slocknar i sängen brevid. Jag får ingen ro, är hög på adrenalin och ligger mest och tittar på Walter. Efter frukostbrickan blir det dusch och klädbyte och vilken skillnad mot när jag födde Thea och Johan fick hålla i mig i duschen så jag inte skulle svimma. Nu känner jag mig hur pigg som helst.
Jag och Walter får installera oss på avdelningen och äta frukost med en av mina bästa vänner och hennes nyfödda dotter. Hur bra som helst! Johan åker hem för att sova och kommer tillbaka sen till kvällen. Jag får inte en blund den dan utan somnar först kl.23.
24 timmar efter det att jag egentligen gick och sova omedveten om vad som skulle hända.
